balck

Allt började med att jag fick tag i en klipptid hos Tito Frez på fredagen, det var tisdag och jag befann mig i Kalmar vilket kanske käns befängt hos många men att hitta en ny frisör man trivs med i Belgien finns inte i mina tankar.

Det är nu en vecka kvar tills jag flyttar till Belgien och börjar min karriär som cyklist...

Hur som helst. Jag tog bussen upp till mitt sköna Stockholm på torsdagen för att bo hos Syrran över natten. Bussresor är förövrigt något jag inte alls är förtjust i med trånga säten och dålig luft men lyckades vilket fall underhålla mig med att slänga en titt på en medpassagerares laptop med wrestlingfighter på tilsammans med min Ipod. Tog tuben till syrran med Boys Noice i lurarna som är mitt senaste fynd i electrogenren. När jag kom upp ur t-banan vid Gärdet kom jag genast att tänka på Jan Gunnar som bara bor 300 m därifrån. Jag slog han en signal och sa vi kanske kunde träffas imorgon och vi gav varandra något slags dåligt löfte...

Efter mitt besök hos Tito på fredagen åt jag gott på Lidingö med Farmor och Farfar som för övrigt alltid skämmer bort mig i mat och godsaker jag får ångest av dagen efter. När jag kände mig som fetast på fredagkvällen ringer JG och föreslår en middag på Nero som är ett skönt ställe på Roslagsgatan. Efter lite skepcis från min sida ger han förslaget att åtminstonne dela en flaska vin, "jag kommer om 20 min" blev mitt svar. Väl där väntar JG i en taxi och raka spåret till Nero, jävlar vad folk det var där men stamkund som han var satte vi oss till ro med ett glas vitt i handen och jägargryta att förtära. Vinglasen såg ut som whiskeyglas och rymde mer än man trodde, två glas blev snart tre och tre snart fyra. Under detta välmående förde vi många rätt ovanliga men mycket trevliga diskusioner.
Sen kom frågan som jag fruktat falla dit på hela kvällen, "Ska vi dra vidare"? Efter det goda vinet svarade jag självklart och nästa taxi gick mot Stureplan...

Solidaritet var en självklarhet för JG men stället hade problem med en vattenläcka och öppnade först senare. Vakten rekomenderade Hotellet vid den här tidpunkten på kvällen och vi gav oss vidare några hundra meter och gick in. Vi trodde väl igentligen inte så hårt på just Hotellet som ställe i sig men det visade sig att Solidaritet skickat dit alla sina gäster och det var världens drag! Rosé var beställt och en flaska Bruno Paillard stod på bordet vilket är en doldis på champagnesidan. Anledningen till våran utekväll blev att ta farväl åt mig innan jag flyttar till Belgien som jag tycker var fullt tillräcklig för att röja till det för kvällen! 
Vi drogs tillbaka till Solidaritet av JG:s iver och dansade loss i ljudet av electro. Rätt vad det var kom vi bort från varandra och jag snetände, åkte hem och åt kanelbullar... kvällen hade varit magisk och avslutet kändes som grädde på moset!

En kväll med Jan Gunnar är alltid skumpa och bra musik!