balck

Om tävlingscykeln inte tagit min vardag hade mina visioner styrt mig åt Argentina för att uppfylla min Polodröm. Hästpolon som det nämns i Svensk folmun kom till Europa genom britternas äventyrliga officerare och popularitetens glöd är fortfarande stor i England men är i särklass störst i Argentina.

Polo för mig är mer än sport, det är passion, livsstil och en sällsynt skådad harmoni mellan toppidrott och societet. Det goda från två världar gör en polospelare till en frontfigur som lockar umgänge med alla kategorier av personer. Slita dag ut och dag in på hästryggen som seriös polospelare i sina knähöga sandfärgade skinnboots och smutsiga vita byxor för att sedan varva ner dagarna med picknik i eftermiddagssolen och ett glas champagne kan inte stilla mitt sinne på något bättre sätt. Kvällen bjuder på sällskap som bekantat sig spontant under eftermiddagen och resulterar i en plats vid middagsbordet likt en ung mans pilgrimsfärd, precis som de allra flesta kvällar. Med ett rött vin till fasanköttet blir deserten lätt och kvällen blir inte onödigt lång med hänsyn till morgondagens tidiga träning på det fuktiga gräset, natten spenderas bäst i mastersovrummet beklätt i egyptiskt bomull.

Kärleken till att leva det liv man drömmer om kommer jag aldrig släppa och konsten måste ändå vara att hitta glädje och lycka i det man redan har och allt man får på vägen oavsett om det är ett par polostövlar eller en egen herrgård.

Knarkartister som Ozzy Osbourne, Lou Reed och Johnny Cash är fågelungar i jämförelse med självaste Freddie Wadling. Nerknarkad, söndersupen och tandlös sjunger han ändå med en stämma ingen av ovannämda lyckats hitta som beror på hans spektra av livsförakt och erfarenhet. Han blev tidigt av med sitt hår på huvudet och levde länge som offer för mobbingen även i äldre dagar. Precis som sin far blev han grav missbrukare av allt från alkohol till pundarknark. En röst upptäcktes på tidigt 70-tal i samband med att den svenska punkrörelsen kom till Sverige då han gick från band till band för att hitta framgång av sin egen tolkning i musiken. Utan sin musikaliska talang hade han säkert dött i ett tidigt stadie och det dröjde ända till slutet av 80-talet innan han lämna rollen som basist och spelade in en soloskiva som blev mycket beaktad. Musiken höll han inte borta från missbruket utan var bara något som uppehöll honom för stunden och han menar än idag (57år) att han aldrig kommer sluta. 

Ingen kan skildra sorgens smärta och nästa sekund ryta ut en demonisk svärta för att sedan mynna ut i ömhet och lugn innan verket är över. För dom som tycker Wadling är svårlyssnad käns skivan "Jag är monstret" självklar men även alla uppträdanden med gästartister som Sophie Zelmani med flera är mycket bra. Han har även gjort uppträdanden hos psalmtoppen som kändes ganska oväntat men gjorde väldigt bra ifrån sig när han framförde "Barna tro" och "Blott en dag".

28 Februari släpps den nya skivan "Den mörka blomman / The dark flower" som är två verk, ett på svenska och ett på engelska. Det är få artister som mäktar med en sådan uppgift då de två skivorna kommer te sig helt olika! Freddie Wadling är en av få jag mer än gärna KÖPER en skiva av för att gynna hans konst inom musiken, det är som ett bidrag till mitt eget liv. 

Till slut får ni kolla på ett bra performance han gör tillsammans med det Svenska stjärnskottet Frida Snell:
http://se.youtube.com/watch?v=Lib6fTLxizE   

PS Den här killen röker fan mer än vad jag kommer göra när jag avslutat min idrottskarriär!

Varför jag fick tummen ur och skriver ett inlägg idag började med tre fruktansvärt dåliga espresso som följdes av en bra och koffeinet gjorde sin grej... John Blund kommer inte närvara allt för tidigt i natt. 

Något jag varit bekant med en längre period är min död.  Att prostatacancer eller hjärtattack skulle fälla mig käns inte korrekt, mina konstateranden har resulterat i en sportbilskrash efter en klar överskattning av min körförmåga och inte heller i en hastighet under 270 km/h. Allt detta såg jag idag i min lilla espressokopp när jag kollade ner någon sekund och fick genast bekräftat mina tidigare spekulationer när John Blund strejkat. Detta kan ju lätt uppfattas som en smula fasligt men absolut inget jag fruktar på något sätt. Dör jag vid 30, 40, 50, 60 eller 70 så gör jag det, kanske blir jag 100. Troligen inte men jag dör hellre av att leva livet än att dö när jag missat livet. 

Något jag däremot är riktigt rädd för är att tyna bort i Alzeimers eller dylikt och bli uppäten inifrån. I filmen "En sång för Martin" beskriver regisören Billie August sin tolkning av Alzeimers. Martin som spelas av Sven Wollter är Sveriges största kompositör och är ett geni gällande klassisk musik. Han träffar sin blivande fru Barbara mitt bland sin egen orkester och lever lyckligare än aldrig förr innan han får prognos för Alzeimers och hela hans värld sjunker sakta under. Filmen har fått massor av priser och bör ses av varje person som ser att livet skilldrar en mängd av ondskans egna kvaliteter.

Efter att länge varit drabbad av fetma har jag nu sökt lyckan och fann den i en BMI-tabell. Med en vikt på 69.5kg för tillfället fördelat på 186.5 cm sitter mitt säte inne på BMI 19.9 vilket skapar glädje och lycka, när jag hamnat på 19.7 kan jag börja kalla mig för idrottsman...

Medan jag jobbar med mitt BMI vill jag passa på att påpeka frånvaron av smala och vältränade tjejer som har koll på vad dom äter och som lever för sina visioner i livet. Det räcker med att sätta sig och kolla på stan över en enkel Espresso så hinner man se eländet. Lönnfeta och pluffsiga tjejer i sina yngre dagar är en tragisk syn och dom mår ju troligen sämre av det än vad jag gör men vart  fan finns självdiciplinen? Att gå runt och fika på dagarna efter ha ätit en flottig lunch med sina tjejkompisar imponerar verken på en själv eller någon annan, gå och träna era lönnfeta magar och dåliga hållning istället. 

Ja, jag gnäller mycket men jag säger det för deras eget bästa!

/ BMI 19.9      

Franz Liszt levde mellan 1811 och 1886 och föddes i Ungern men flyttades snabbt till Wien på grund av sina musikaliska kunskaper som pianist. Han blev en omtalad pojke när folk fick höra hans första konsert vid 9 års ålder och att hans pianolärare hjälpte honom utan betaling och som gentjänst bara få lyssna när han lade sina fingrar på tangenterna och började spela. 

Franz blev 14 år och gjorde sitt stora genombrott men tröttande snart och ville blir Präst då hans Mor var djupt religös. Han övervägde att fortsätta spela och blev dess utom 1800-talets främste pianopedagog för över 400 pianister som behövde finslipa sina kunskaper. Liszt anses som en "doldis" och har  inte riktigt blivit lika känd idag som Bach, Beethoven och Chopin men som en Engelsk musikhistoriker sa; "Han har kastat sitt spjut långt in i framtiden, vem kommer att finna detta spjut?"

Stycket Liebesträume nummer 1&3 får alla Gentlemen att känna lättja en lugn Söndagkväll som spenderas på sin Engelska herrgård tillsammans med ett glas Ardbeg i väntan på vackert sällskap. 

LÄNK till Pianostycket Liebesträume: http://www.youtube.com/watch?v=-kKoHqdImYE
  

     

Den lilla staden Idido i regionen Yirgacheffe i Egypten har lyckats få fram en kaffeböna likt färskpressad juice i fin espresso. Smaken övertygas först och främst av jordgubb och mynnar ut i aprikos och mogen lime. Denna högmogna böna har torkats direkt under solen med konstant omrörning och finns i en begränsad upplaga, 500kg i Sverige.

Denna böna bör behandlas med försiktighet under dosering, skillnaden mellan 17g och 19g i en enkel espresso är förvånande stor vilket resulterar i en sur och bäsk smak. Får ni möjligheten att testa denna böna, gör då det så lär man sig hur riktigt bra kaffe smakar. Jag är lekman inom området men lär mig mer och mer!

   

 

När folk får veta att jag med jämna mellanrum sätter mig framför soffan och spelar luftgitarr till Dire Straits tycker dom jag är lillgammal och borde söka med kontaktannons till PRO, dessa personer har ofta haft en bitter barndom eller TV4 Idol som religon i minst fem år. Att börja lyssna på Dire Straits i yngre dagar visar på vilja och tålamod! 

Liveplatten Alchemy från 1984 är svårlyssnad för en lekman då man helst ska ha lyssnat på dom klassiska versionerna av låtarna innan och helst älska dom, börja med samlingsskivan "Sultans of swing". När man börjar fylla i låttexterna mellan gitarrsolona och njuter av varje ton är man mogen för Alchemyskivan. Här spelar Mark Knopfler helt över gränserna och visar sin gränslösa talang på gitarren vilket inte bara resulterar i en förbättrad version av låten utan näst intill en ny låt som börjar där den andra slutar.

Exempel på låtar som står upp till dessa förväntningar är absolut Espresso love, Romeo and Juliette och höjdaren Sultans of swing. 

I natt ska Audi presentera sin nya R8 som äntligen kan sätta lite skräck i konkurenter som Ferrari F430, Porsche GT3 men framför allt Lamborghini Gallardo. R8:an som kallas "Råttan" har fått en V10 motor på 5.2 liter med 528hk som ärvts av dotterbolaget Lamborghini om nu uppgifterna stämmer. Planerna var från början att Råtten skulle bli spettsad med Audi RS6 motorns monster till motor och hamna på över 600 kusar men man hade i åratal problem med prototypbilarna som brändes upp i temperaturer upp över 1000 grader i delar av motorrummet. En mittmonterad motor med dubbla turboagregat ställer sina krav på kylningen som Audi haft erfarenhet av sedan dom började med sina RS modeller.

Nu käns det som att Råttan är med i matchen när det handlar om sportbilar på allvar och hoppas verkligen att dom första provkörningarna resulterar i samma fina lovord som den nuvarande 420 hästars V8:an har fått!

Ni som känner för en sportbil till vardags såväl som banracing kan köpa denna skönhet för runt 1 400 000kr om ett antal månader, lagom tills att börsen gått upp igen!