balck

Vaya con Dios har knackat på mina trumhinnor sedan barnsben, dock inte självförvållat men med hjälp av mina föräldrars smakfyllda fredagkvällar. Ett butelj rött vin i trevligt sällskap gör grunden optimal för en kväll med sångaren Dani Klein som ryter ut en röst som lägger sig längs ryggraden tillsammans med toner av Gypsy Jazz som du aldrig hört den förr. Vill du ånjuta de riktiga diamanterna till låtar får du gräva djupt i skivaffären då aningen tamare skivor står framför guldplattan, senaste skivan är från 2004 men längre bak ska vi. Röstan må fortfarande vara knivskarp men den fullblod till rythm som hon behärskar hittas mellan 1988 - 1995 och fastnade på skivan Best of Vaya con Dios 1995)! Gå till närmaste välsorterade skivaffär, sträck på ryggen och fråga efter denna platta som får dig att vandra med Gud på en fredagkväll.      

Efter 7 veckor i landet som luktar kobajs och har vägar som liknar krigsfält har jag fått uppleva landets sköna sidor likväl som dess skönhetsfläckar. Till en början lever jag likt de lyckligaste dagarna i mitt liv när man som cyklist behandlas snarare som en Gud i Belgien i stället för en snödriva på vägen man vill köra sönder. Människor vill lära känna en och ta del av ens framgångar så dom på något sätt har haft fingret i smeten om man skulle bli riktigt stor! Maten höll mig lycklig i sina första veckor när sockerbröd med nutella äts till frukost som vi äter havregrynsgröt med mjölk och när mjölken hemma smakar...eh jaa mjölk smakar den här som grädde fast ändå samma fettprocent! Rött kött är något många Svenskar inte vill lägga på tungan då dom letar fram närmaste stekpanna och bryner den blodiga härligtheten till en liten grå gummibit men jag som är åt vampyrhållet lever bra här nere när köttet vilar endast minuten i stekpannan.

Vilken normalbegåvad människa som helst konstaterar nog av ovanstående, något sinnesförvirrade rader att jag gillar god mat men efter ett tag ser man mer av Belgien, mer som en vardag, hur allt fungerar och som inte helt oväntat är det inte som hemma i Sverige alltid. Trots tidigare visiter på olika kontinenter hamnar man sällan i en vardagsroll då man mer eller mindre alltid är en turist. Efter sju veckor vardagsliv listar jag nu tre saker jag inte pusslar ihop i mitt huvud som definitivt inte är som hemma!

Vi kör dieselbilar för vi är rädda om miljön - 95% av Belgarna kör Dieselbilar, ser du en bensinare är det antingen en turist eller någon med tjock plånbok.
Motargument - Kommunaltrafikens existens är knappt befintlig här, dom kör med sin bil överallt oavsett om det är 50 meter till mataffären eller 500km till semestern. Sanningen ligger nog i att dieselbilisterna får tillbaka en hel del pengar av bil och dieselskatten.  

Slösa inte på vattnet, det kostar pengar - Att bada i varandras varandras badvatten och inte spola när man "endast" gjort nummer ett och för all del, ha inte vattenkrig med vattenslangen!
Motargument - Det sist nämda är väl kanske svårt att argumentera mot när man är 19 år och fått höra "väx upp Sebastian i snart 8 år"  men de andra punkterna finns inte i mitt tankesätt då det är en ren hygienfråga! Skulle man istället lära sig att isolera fönster och förse sina dörrar med trösklar skulle dom ljusa ramarna från utsidans kyla slippa komma in, då spar man pengar! Det kan verkligen vara skitkallt i många hem här nere då dom inte har mycket mildare klimat än vad vi har.

Nej tack, jag äter inte godis för jag tänker på min kost - Efter en månad utan svenskt lösgodis förstår nog många trogna lösgodisätare min djupa sorg och vilken misär man hamnar i utan detta gyllene socker. Till slut fick jag syn på något som i stora drag hade sin liknelse i lösgodis på en marknad i närheten, sedlarna åkte upp och jag peka ut vad som blev dagens räddning för mig i det lilla godisståndet. Jag frågade den belgiska killen jag var med just då om han ville smaka som svarade med en sne blick och sa att han inte äter godis för att det är onyttigt, fine för mig! Jag ville ju ändå ha allt godis själv! De är inte den första belgaren som tycker jag är helt ute och seglar när jag vill ha godis!

Senare på eftermiddagen kom vi hem till hans familj, han var då lite småhungrig och tog fram två skivor ljust bröd och åt som pålägg ett tjockt lager socker vilket jag först trodde var ett skämt med tanke på hans allvarliga blick över min älskade godispåse. Belgarna missbrukar vitt och brunt socker på massor av mat som grönsaker, smörgås pannkakor och även på pastan tillsammans med ketchup i såsmängder! 
Motargument -  Godis = Socker

Med risk för att låta skeptisk med dessa rader vill jag påpeka att detta är funderingar som är tagna ur vardagens dieselfyllda luft här nere som behöver vädras ut över lite svenska ögon på bloggen. Jag är helt övertygad om att jag kommer bära med mig en hel del erfarenhet från detta äventyr till nästa gång jag rör på benen

Lamborghnini Gallardo har sedan många år tillbaka stått högt upp på min favoritlista över sportbilar. Nu har man valt att uppdatera Lamborghinis best-seller innan den rullar ut ur fabriken i Sant'Agata Bolognese både för ögat och adrenalinet! 

Den "gamla" V10:an är nu på 5.2 liter och ger ifrån sig ruskiga 560 hästkrafter vid sjungande 8000 varv som borde ge vilken fantast som helst gåshud! 40 hästar mer än innan i kombination med nya helt ombygda E-Gear lådan och 20 kilo lättare chassi tar sig besten endast 3.7 sekunder till 100 strecket och 11.8 sekunder till 200 knyck... Motorn är såklart mittmonterad som innan strax bakom föraren som man kan tyda av namnet LP, Longitude Postrionale. 

Facelift kändes som ett faktum även denna gång! En finjustering aerodynamiskt på kaross och en helt ny diffuser baktill. Helt nytt är de nya LED lamporna i form av Y, ett vardera framtill och tre vardera när du pressar dom tjocka